Nu skulle jag verkligen behöva goda råd! Sedan vi kom hem till stan för ett par månader sedan har Eydna (kastrerad)visat alla tecken på att inte må bra. Hon "tjatar" oavbrutet på att få gå ut, sitter vid dörren och skriker (har aldrig fått gå ut i stan, däremot är hon ute på landet). Hon har dessutom börjat kissa utanför lådan. Det började med en tidningshög, sedan badrumsmattan och nu senast hallmattan. Det blir allt värre, nu fortsätter hon kissa på golvet där mattan legat. Tjalle (hennes son, också kastrerad) retar henne och flyger på henne för att leka, något hon inte uppskattar. Tidigare har hon haft oss för sig själv på nätterna eftersom Tjalle sovit i sonens rum. Nu har sonen flyttat hemifrån och Eydna har inte den tiden med oss längre. När Tjalle lägger sig hos oss går hon därifrån. Situationen är verkligen bekymmersam, det är inte kul att se katten må dåligt och inte heller kul att få hemmet kattkissluktande. Vi har börjat fundera på att omplacera henne men var hittar vi ett hem för henne utan andra katter och där hon kan få gå ut några timmar om dagen? När hon är på landet och har den möjligheten är hon en ljuvlig och harmonisk katt som definitivt inte kissar där hon inte ska. Att gå ut med henne i sele är ingen lösning, jag har försökt det tidigare men det räcker inte för henne. Dessutom bidrar det också till att hon står vid dörren och skriker. Kunde jag flytta till landet skulle jag göra det men dessvärre måste man ju försörja sig också...

Usch det är alltid jobbigt när man märker att katterna inte mår bra. Att de kissar där de inte ska är ju ett tydligt tecken på att något är fel antingen fysiskt eller psykiskt. Är det fysiskt är det ju lättare att komma tillrätta med, annars får man börja med ett detektivarbete och prova sig fram. En bra början är att kolla upp henne hos en veterinär så att hon inte har urinvägsinfektion eller kristaller i urinen eller något liknande.

Hon verkar reta sig mycket på sin *kompis* och vill ifrån honom.Du har kanske möjlighet till rastgård eller innätad balkong?

Hej!

Jag har haft ett liknande problem med min förra katt. Det växte bort efter några månader för mig, men det är förmodligen olika från katt till katt. Om problemet håller i sig är alltid det bästa alternativet att uppsöka vetrinärvård, men vi hoppas såklart att det inte ska behövas. Håll oss uppdaterade om hur det går med kissen!